Skogens guld eller cafévimmel

Dricker morgonkaffe. Tro det eller ej, men solen tränger faktiskt igenom de tunga regnskyarna denna morgon! I går var jag ledig och tillsammans med en mycket pratglad norska vandrade jag upp en bit på fjället på jakt efter kantareller. Det blev i alla fall till varsin kantarellsmörgås. Kunde också nöjd konstatera att blåbären börjar komma.

Jag har börjat intressera mig för hus, och i detta gryende intresse växer en önskan om ett eget. Jag har redan hitta flera stycken som jag skulle kunna tänka mig. Det sak vara ett stort vitt hus med trädgård. Och det ska ha öppen spis och många gästrum. Och ligga på landet. Nära havet. Och självklart är det västkusten jag fantiserar om, men nej, inte Ödsmål.

Vistelsen här får mig dock att tvivla en aning på den drömmen. Här har vi natur, vi har fjället, vi har fjorden, vi har skogen och ängarna. Vi kan plocka svamp och blåbär. Kollegan bjöd mig rabarber från trädgården. Vi har bil och kan resa runt lite grand. Så vad är det jag saknar?

Jo, familj och vänner först och främst men dagdrömmer även om uteserveringar, caféer, konserter, marknader, folkliv och rörelse! Förblir nog storstadsbo ett tag till.

Flädersaft och nypressade lakan

En av fördelarna med att bo så här som vi gör, på hybelhus, är att man bara kan gå upp till tvätteriet och hämta rena, nypressade lakan... Lite vardagslyx...

Lyxigt är också att kunna göra sin egen flädersaft. Under gårdagens fotbollsmatch passade jag på att ta mig en promenad och införskaffa fläderblom. Det växer präktiga fläderträd både hos grannen och vid kyrkan, men hittade ett litet träd i en hästhage där det faktiskt kändes okej att plocka lite. Nu står saften till sig i det lilla köket och sprider en härlig doft.

Recept på Flädersaft

20-40 klasar fläderblommor

2 kg socker

2 liter vatten

2-3 skivade citroner

40 gram citronsyra

3 korkar atamon

Häll kokande vatten över citron, blommor och socker, rör i atamon och citronsyra. Stå kallt och övertäckt 3-4 dygn. Klart att hälla på rena flaskor. Spädes sedan med iskallt vatten.

Växandets kraft

Svårmod och ett långt och fint frukostsamtal om livet. Vi bestämde oss besöka Norges styggaste by (Norges fulaste stad) Förde. Vi är glada att vi inte behöver resa på dessa slingriga, smala och branta vägar under vintertid. Körningen här är för mig en utmaning, men tycker det går bättre och bättre.

I Förde inhandlades nya kaffe- och temuggar så vi slipper dricka i de små, vita, sterila koppar som bjuds här på institutionen (inte undra på att man själv känner sig som den intagna ibland..). Vidare köptes det växter, en lavendel och ett så-set med örtkryddor. Och nästan bäst av allt, en liten röd, så söt hink-grill :). Vet inte riktigt varför, men den fick mig verkligen på bra humör!

Nu känns tillvaron åter lite ljusare, ser fram emot att se örterna växa, lavedeln dofta och alla lättvindiga sommargrillningar som stundar, både här i Norge, och på gården, i bästa fall balkongen, i Stockholm.

Tid

I detta lilla samhälle uppehåller jag mig under sommaren. På promenader uppmärksammas man av byns invånare, inte undersökande eller genomträngande utan av vana då jag förmodar att de vanligtvis känner till de som promenerar här. Trevligt men snudd på instängt litet.

I kontrast till detta lilla samhälle omringas vi av detta magnifika landskap som är nästan påträngande vackert. Ibland svårt att förhålla sig till, både kontrasten och naturens storhet. Jag funderar på hur jag hade upplevt platsen om jag varit här under andra premisser, antagligen som en bland de mest fantastiska platser jag upplevt. Nu jämför jag den med "hemma" och känner visst avståndstagande, Bohusläns klippor känns för mig mer hanterbara. Varför dessa tankar? För mycket tid som ofta tycks stå still...